På våren eller försommaren 1983 mötte jag Brita Bloemer i en affär i Karlstad. Naturligtvis blev det tal om Glava glasbruk. Har du sett det sista numret av tidningen Land? frågade hon. Jag köpte det och fann, att det innehåll ett reportage om Josefin Heintz och bakningen på Glava glasbruk.
Samma tidning hade tydligen en dam i Halmstad sett, eftersom hon tog kontakt med Josefin och kom överens om ett sammanträffande, där det skulle utredas, om de möjligen var släkt. Jag blev inbjuden av Josefin till alla tiders kaffekalas och där mötte jag min stora överraskning. Damen, Karin Löfgren, hade med sig flera pärmar med uppgifter om sin släkt. TIll min stora förvåning visade det sig, att det var släkten Kjellman, som det rörde sig om. Det var ju patron Johan Kjellman, som tillsammans med några andra delägare grundade Glafva glasbruk år 1857.
Vi kom överns om att byta material. Hon skulle få Boken om Glava Glasbruk och jag skulle få fotostater av de handlingar, som intresserade mig. Det är en sondotter till denna patron Kjellman, Aina Kjellman, som upptecknat en släktkrönika, varur jag tagit material till denna artikel.
Johan Kjellman var född 1812 i Värings församling i Skaraborgs län (not: Locketorp som var annexförsamling i Värings och Locketorps pastorat). Föräldrarna Abraham Isaksson och Kajsa Jakobsdotter innehade torpet Källsäter. Johan gick några år i Skara skola och gick därefter anställning som kontorspojke vid Brommö glasbruk. Det var 1831. Han antog namnet Kjellman.
Snart utnämndes han till kontorschef (inspektor) och 1836 lystes det för honom och Jeanne Lovisa Creutzer. Hon var född i Norge och dotter till glasfabrikör Johan Breutzer, född i Sachen 1783 och hans hustru Gertrud Hirsch, född 1779 i Bayern. Enligt en annan uppgift skulle hon vara född Heintz och härstamma från Böhmen och det är väl härifrån det eventuella släktskapet mellan Josefin och damen från Halmstad skulle kunna förklaras. Jag tror inte, att de båda damerna kom till någon säker slutsats. Familjen (not: Kjellman) flyttade 1837 till Motala men återvände senare till Brommö. Jeanne dog i december 1854 i TBC (detta enligt en uppgift från Carl Creutzer på Glava glasbruk (not: i död- och begravningsboken står det ingen dödsorsak. Torsö (R) F:2 (1850-1861) Bild 16 / sid 25 (AID: v56520.b16.s25, NAD: SE/GLA/13567)). Jeanne ligger begravd på Torsö kyrkogård.
År 1856 ingick Johan Kjellman nytt äktenskap med Hilda Amalia Sörensson, kyrkoherdedotter från Torsö. I det första äktenskapet hade Johan fem pojkar och två flickor och i det andra två flickor och en pojke. Jag återkommer längre fram till några av barnen, som fick god utbildning och blev framstående inom sina bransvher. Det var till stor del andra hustruns förtjänst, att barnen fick denna goda utbildning. Hilda Sörensson Kjellman ligger begravd på Glava kyrkogård.
Jag behöver inte för denna tidnings läsare närmare gå in på omständigheterna i samband med lokaliseringen av ett glasbruk till Glava. Det finns en omfattande litteratur om bruket på Glava glasbruk, som sommartid kan avnjutas på Bruksgården. Hur det nu var så kom Bruket på obestånd och Kjellman miste sina aktier och avgift från sin befattning 1867. Han köpte en bit jord av ägaren till Backera gård, Wästra Knoll. Här uppförde han ett stort boningshus och ett lusthus som gick under namnet ”Roligheta”.” Enligt Creutzarna på glasbruket skulle Kjellman också haft kvarn och spiksmedja, med det gick visst dåligt.” Det uppgavs, att dottern Selma, gift med glasblåsaren Olof Kraft från Eda fått gården som gåva. Hur det är med detta är oklart, men visst är att Selma och Olof Kraft flyttade till Amerika där dock Selma dog efter kort tid. Tack vare Aina Kjellman har min gode vän här i Karlstad, Bertil Kraft, brevkontakt med ättlingar till Selma och Olof. Bertil Kraft är en trägen släktforskare.
Hur länge Kjellman stannade i Glava är okänt. Enligt en uppgift skulle han vara i Grammen i Norge 1875, flyttat till Liljedal 1878 och därifrån till Harplinge, Steninge (not: i Hallands län) 1870. Enligt en annan uppgift var han disponent på Surte 1873. Döttrarna Anna och Hilma skötte där brukshandeln.
Johan Kjellman dog den 14 juli 1880 i Steninge där han ligger begravd. Steninge var också en glasbruksort.
Jag saxar ur Ainas karaktärsbeskrivning av sin farfar:
”Att kunna arbeta sig upp från fattig torparpojke till chef för ett stort glasbruk visar på stor energi och framåtanda. Han var också skicklig arkitekt och organisatör. Det visar den vackra herrgårdsbyggnaden och andra byggnader. En av de gamla arbetarna berättade för mig 1935 att det alltid rått gott förhållande och att de alla varit som en stor familj utan avundsjuka och gräl. Att Kjellman kunde snurra till och bli arg var det ingen som brydde sig om. Vi visste alla, att när han vänt på sig, var han lika god igen. Han var en glad sällskapsmänniska i besittning av en strålande humor och älskade musik. Han var nog mera konstnärs- än affärsbegåvad. Spriten spelade nog för stor del i hans liv. Men tiden var sådan. I all representation då för tiden ingick spriten som huvudfaktor. Vid sin död hade han stora skulder, varför barnen gjorde sig urarva. Föga kunde han väl ana, att en sonson 55 år efter hans död skulle sitta som landshövding i det län, där hans stoft genom ödets underliga skickelse hamnat”.
Nu till de begåvade barnen. I enlighet med tidens sed var det bara sönerna, som fick tillfälle till högre studier. Två blev apotekare, en ingenjör, en brukbokshållare och en professor. En av flickorna blev dock lärarinna. I denna krönika tilldrar sig professorn och dennes son särskilt intresse.
Ur Kung. Svenska Vetenskapsakademiens årsbok för 1908 har jag inhämtat följande:
Frans Reinhold Kjellman föddes den 4 november 1846 och dog den 22 april 1907. Invaldes i akademien 1882. SIn första undervisning fick han i hemmet. Därefter genom gick ha elementarskolans tre klasser i Arvika. Hösten 1860+ kom han till Karlstads elementarskola och avlade där 1866 sin maturitetsexamen (studentexamen). På grund ar Karlstads brand 1865 kunde han inte skaffa någon bostad där. under en tid fick han därför ta privatundervisning i Lund. Kjellmans stora herbarium och hans övriga tillhörigheter förstördes också i lågorna. Efter framgångsrika studier i Uppala och mängder av forskningsresor till avlägsna länder utnämnde Kjellman till professor i botanik. Kjellman deltog bland annat i Nordenskiölds Vegaexpedition 1878-1880. Talrika vetenskapliga utmärkelse om honom till del. Professor Kjellman dog 1907.
Ovannämnde Frans Reinholds son, Gustaf Hilding, gjorde också en framstående karriär. han blev professor i romanska språk, landshövding i såväl Halmstad som Uppsala liskom mycket uppskattad förlikningsman.
Det var dottern till landshövdingen som var med på kafferepet hos Joefin och som gav mig allt material till denna artikel.
Jag kan inte undanhålla läsarna Aina Kjellmans mustiga berättelse om sin Glavaresa i maj 1935. Det skulle vara synd, att redigera denna ”godbit” och därför bifogas den som bilaga.
Karlstad den 1 december 1994.
P-E- Oldén
Cicis släktforskningssida 